Jag var så stolt igår!
Scenario;
Jag och hund ska ut på kvällens sista kissrunda. Klockan är väl runt midnatt och allt är som vanligt. Vi träffar två unga killar nere i trappuppgången som jag hälsar på och som hund vill leka med. Vi går förbi dem och ut i det fria.
När vi kommer till gräsplätten utanför huset så ser jag en man gåendes upp för parkeringen. Han bär på en tvättkorg som egentligen inte är något konstigt, MEN, tvättstugan stänger klockan 23, och då stänger den, man tar sig inte in efter det.
Jag gillar inte skumma gubbar mitt i natten när jag är ensam och utan Andreas, så när jag ser att mannen ställer sig utanför vårt lägenhetshus och börjar röka så tänker jag att jag går en extra lång sväng och går in när jag ser att han är borta och förmodligen har tagit sig till sin lägenhet.
Jag tror absolut att djur kan känna av våra känslor, och precis som när han kommer för att buffa mig i ansiktet med hans mys-nos när jag är ledsen, så var han igår också väldigt misstänksam mot den underliga snubbe som jag försökte hålla mig borta från.
Kvällsrundorna brukar gå fort och smärtfritt, vi går en sväng så han får kissa och bajsa, sen går vi hem och lägger oss och sover.
Men han släppte verkligen inte den där gubben ur synen alltså. Han gick och spände sig, stannade ständigt för att titta bak på honom, samt försökte gå samtidigt som han tittade bak.
När vi äntligen ser att den mystiska gubben släckt sin cigarett och gått in så slappnar hunden av och promenaden fortsätter som vanligt. Det tar väl 2-3 minuter innan vi börjar gå hemåt, och när vi väl kommer fram till lägenhetshuset och går in så står den där gubben där inne och läser reklamblad!
"Usch", tänker jag, "har han stått här i 3-4 minuter och läst reklamblad?". Det var uppenbart att han inte stod och väntade på hissen, för att även om vi har 8 våningar på vårt hus så tar hissen absolut inte så lång tid att åka ner.
Underligt nog så bestämmer han sig för att sluta läsa och gå in i hissen, just när vi kommer in.
Zeus är en oerhört människoglad hund och älskar allt och alla. Han ska hälsa på folk även om de är ytterst ointresseradea av att hälsa på honom.
Det här var första gången någonsin som han inte varit glad och viftat ihjäl svansen sin. Han luktade på gubbens tvättkorg och stod sen bara där.
Gubben mumlar "Han kanske inte är van vid lukten av tvätt", och jag bestämmer mig för att det inte finns en chans i världen att jag åker hiss med den där underliga mannen!
Så jag tar min hund i famnen och bär honom de fyra trappor upp som vi bor.
Jag kanske först borde ha tänkt på att han vägde typ 13 kilo när jag bar honom upp sist, och att han väger 4 kilo mer nu.
Jaja, lite konditionsträning skadar aldrig!
Jag och hund ska ut på kvällens sista kissrunda. Klockan är väl runt midnatt och allt är som vanligt. Vi träffar två unga killar nere i trappuppgången som jag hälsar på och som hund vill leka med. Vi går förbi dem och ut i det fria.
När vi kommer till gräsplätten utanför huset så ser jag en man gåendes upp för parkeringen. Han bär på en tvättkorg som egentligen inte är något konstigt, MEN, tvättstugan stänger klockan 23, och då stänger den, man tar sig inte in efter det.
Jag gillar inte skumma gubbar mitt i natten när jag är ensam och utan Andreas, så när jag ser att mannen ställer sig utanför vårt lägenhetshus och börjar röka så tänker jag att jag går en extra lång sväng och går in när jag ser att han är borta och förmodligen har tagit sig till sin lägenhet.
Jag tror absolut att djur kan känna av våra känslor, och precis som när han kommer för att buffa mig i ansiktet med hans mys-nos när jag är ledsen, så var han igår också väldigt misstänksam mot den underliga snubbe som jag försökte hålla mig borta från.
Kvällsrundorna brukar gå fort och smärtfritt, vi går en sväng så han får kissa och bajsa, sen går vi hem och lägger oss och sover.
Men han släppte verkligen inte den där gubben ur synen alltså. Han gick och spände sig, stannade ständigt för att titta bak på honom, samt försökte gå samtidigt som han tittade bak.
När vi äntligen ser att den mystiska gubben släckt sin cigarett och gått in så slappnar hunden av och promenaden fortsätter som vanligt. Det tar väl 2-3 minuter innan vi börjar gå hemåt, och när vi väl kommer fram till lägenhetshuset och går in så står den där gubben där inne och läser reklamblad!
"Usch", tänker jag, "har han stått här i 3-4 minuter och läst reklamblad?". Det var uppenbart att han inte stod och väntade på hissen, för att även om vi har 8 våningar på vårt hus så tar hissen absolut inte så lång tid att åka ner.
Underligt nog så bestämmer han sig för att sluta läsa och gå in i hissen, just när vi kommer in.
Zeus är en oerhört människoglad hund och älskar allt och alla. Han ska hälsa på folk även om de är ytterst ointresseradea av att hälsa på honom.
Det här var första gången någonsin som han inte varit glad och viftat ihjäl svansen sin. Han luktade på gubbens tvättkorg och stod sen bara där.
Gubben mumlar "Han kanske inte är van vid lukten av tvätt", och jag bestämmer mig för att det inte finns en chans i världen att jag åker hiss med den där underliga mannen!
Så jag tar min hund i famnen och bär honom de fyra trappor upp som vi bor.
Jag kanske först borde ha tänkt på att han vägde typ 13 kilo när jag bar honom upp sist, och att han väger 4 kilo mer nu.
Jaja, lite konditionsträning skadar aldrig!
Jag älskar min lilla vakthund ღ
Folk kommer bli så less snart..
Det enda jag känner för att skriva om nu för tiden är vår käre hund!
Eller jag vill mest bara lägga upp bilder för att alla ska se så himla vacker han är! ;)
Stor pojke vid 11 veckor. Vägde 15.3 igår (söndag)!
Så här lat är vi när vi äter ibland ;)
Han är svår att få med på bild, om han inte sover så är det full fart!
Eller jag vill mest bara lägga upp bilder för att alla ska se så himla vacker han är! ;)
Stor pojke vid 11 veckor. Vägde 15.3 igår (söndag)!
Så här lat är vi när vi äter ibland ;)
Han är svår att få med på bild, om han inte sover så är det full fart!
Och vi som trodde att vi hade en lydig hund!
Nu har vår älskling varit här i några dagar och börjar vänja sig vid sin omgivning.
Dock kan jag inte säga att han någonsin varit ovan vid sin omgivning, han har varit jätteduktig och modig när det gäller att upptäcka och utfoska nya saker!
En sak som vi varit riktigt stolta över är hur duktig han är på egen hand! Han lärde sig själv att sitta ner varje gång vi åker hiss, samt sitta ner när vi tar av och sätter på halsband och koppel.
Jag skulle jättegärna fortsätta vara stolt över detta och över att han gör det varje gång! ... Men sanningen är att vi har upptäckt att han egentligen bara är lat och inte orkar vänta på att åka 4 våningar upp eller ner och orkar heller inte vänta på att vi ska ta på och av halsbandet.
Går vi för sakta på våra små promenader så lägger vi oss ner, för att då är det ju lika bra att ligga ner och springa ikapp senare om det ändå ska ta så himla lång tid att gå :)
Men OERHÖRT SÖT är han! Han passar så himla bra in i vår familj och har varit förvånansvärt ängla-lik sen han kom hem till oss.
Vi (eller i alla fall jag) väntade mig ett riktigt litet monster som jag skulle behöva använda mycket av mina krafter till att tukta.. Men de enda sår vi har (än?) är rivmärken vi fått genom bus då fingrar och dylikt har varit ivägen.
Morrat har han gjort en gång, då vi var ute och lekte och jag bestämde att det var tid att ta på kopplet och gå hem, och han inte alls tyckte att det var en lämplig tid att gå hem.
Vi kunde helt enkelt inte ha bett om en bättre liten jycke :)
Idag har vi varit och badat för första gången. Så himla kul! Oj vad han sprang!
Dock kan jag inte säga att han någonsin varit ovan vid sin omgivning, han har varit jätteduktig och modig när det gäller att upptäcka och utfoska nya saker!
En sak som vi varit riktigt stolta över är hur duktig han är på egen hand! Han lärde sig själv att sitta ner varje gång vi åker hiss, samt sitta ner när vi tar av och sätter på halsband och koppel.
Jag skulle jättegärna fortsätta vara stolt över detta och över att han gör det varje gång! ... Men sanningen är att vi har upptäckt att han egentligen bara är lat och inte orkar vänta på att åka 4 våningar upp eller ner och orkar heller inte vänta på att vi ska ta på och av halsbandet.
Går vi för sakta på våra små promenader så lägger vi oss ner, för att då är det ju lika bra att ligga ner och springa ikapp senare om det ändå ska ta så himla lång tid att gå :)
Men OERHÖRT SÖT är han! Han passar så himla bra in i vår familj och har varit förvånansvärt ängla-lik sen han kom hem till oss.
Vi (eller i alla fall jag) väntade mig ett riktigt litet monster som jag skulle behöva använda mycket av mina krafter till att tukta.. Men de enda sår vi har (än?) är rivmärken vi fått genom bus då fingrar och dylikt har varit ivägen.
Morrat har han gjort en gång, då vi var ute och lekte och jag bestämde att det var tid att ta på kopplet och gå hem, och han inte alls tyckte att det var en lämplig tid att gå hem.
Vi kunde helt enkelt inte ha bett om en bättre liten jycke :)
Idag har vi varit och badat för första gången. Så himla kul! Oj vad han sprang!
Sen har vi legat ute i solen och myst en massa också :)
Jag älskar att vara hundägare!
