The Story of Presagaute's Pythagoras!

Scenario;
Jag och hund ska ut på kvällens sista kissrunda. Klockan är väl runt midnatt och allt är som vanligt. Vi träffar två unga killar nere i trappuppgången som jag hälsar på och som hund vill leka med. Vi går förbi dem och ut i det fria.
När vi kommer till gräsplätten utanför huset så ser jag en man gåendes upp för parkeringen. Han bär på en tvättkorg som egentligen inte är något konstigt, MEN, tvättstugan stänger klockan 23, och då stänger den, man tar sig inte in efter det.
Jag gillar inte skumma gubbar mitt i natten när jag är ensam och utan Andreas, så när jag ser att mannen ställer sig utanför vårt lägenhetshus och börjar röka så tänker jag att jag går en extra lång sväng och går in när jag ser att han är borta och förmodligen har tagit sig till sin lägenhet.

Jag tror absolut att djur kan känna av våra känslor, och precis som när han kommer för att buffa mig i ansiktet med hans mys-nos när jag är ledsen, så var han igår också väldigt misstänksam mot den underliga snubbe som jag försökte hålla mig borta från.

Kvällsrundorna brukar gå fort och smärtfritt, vi går en sväng så han får kissa och bajsa, sen går vi hem och lägger oss och sover.
Men han släppte verkligen inte den där gubben ur synen alltså. Han gick och spände sig, stannade ständigt för att titta bak på honom, samt försökte gå samtidigt som han tittade bak.

När vi äntligen ser att den mystiska gubben släckt sin cigarett och gått in så slappnar hunden av och promenaden fortsätter som vanligt. Det tar väl 2-3 minuter innan vi börjar gå hemåt, och när vi väl kommer fram till lägenhetshuset och går in så står den där gubben där inne och läser reklamblad!

"Usch", tänker jag, "har han stått här i 3-4 minuter och läst reklamblad?". Det var uppenbart att han inte stod och väntade på hissen, för att även om vi har 8 våningar på vårt hus så tar hissen absolut inte så lång tid att åka ner.
Underligt nog så bestämmer han sig för att sluta läsa och gå in i hissen, just när vi kommer in.

Zeus är en oerhört människoglad hund och älskar allt och alla. Han ska hälsa på folk även om de är ytterst ointresseradea av att hälsa på honom.
Det här var första gången någonsin som han inte varit glad och viftat ihjäl svansen sin. Han luktade på gubbens tvättkorg och stod sen bara där.
Gubben mumlar "Han kanske inte är van vid lukten av tvätt", och jag bestämmer mig för att det inte finns en chans i världen att jag åker hiss med den där underliga mannen!

Så jag tar min hund i famnen och bär honom de fyra trappor upp som vi bor.
Jag kanske först borde ha tänkt på att han vägde typ 13 kilo när jag bar honom upp sist, och att han väger 4 kilo mer nu.
Jaja, lite konditionsträning skadar aldrig!