The Story of Presagaute's Pythagoras!

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. jag är mållös. Var ska jag börja? Vi åkte ju som sagt klockan 05:00 på lördagmorgonen. Att jag ens tog mig upp klockan fyra är ett mirakel, jag var uppe till klockan 23 kvällen innan och tvättade. Vi var framme vid Björns Wärdhus någon gång vid fyra på eftermiddagen. Middagen skulle serveras mellan 17-19, så vi hann ta oss en väl behövd tupplur innan vi skulle äta.
Dock var det ett gäng (tror det var en släktträff eller liknande) på typ 20 pers som skulle äta före oss, så vi bestämde oss för att äta pizza istället, vi orkade inte vänta.
Efter maten så ringde vi till Miranda och Gaute, och de sa att det skulle köra ända till Wärdhuset för att möta oss. Det var himla snällt, tänkte vi.
Och gissa om vi var nervösa! Jag vet inte varför, dom är ju trots allt bara vanliga människor, men vi var i alla fall båda väldigt nervösa :)
Vi åkte hem till dem och det första vi hör är dova skall. Det var Bandido.
Jag säger bara, OH MY GOD, vilken best! Och det säger jag på det bästa möjliga sättet. Han var verkligen stor och ståtlig, och gladare hund har jag nog aldrig sett.
Jag fick akta mig när han kom och skuttade mot mig, för han väger ju trots allt ungefär lika mycket som mig, och en knuff från den killen, och jag flyger ju!
Sen satt vi oss och drack kaffe, pratade en stund och fick träffa alla andra hundar. De var också RIKTIGT fina, och jag var förvånad över hur oerhört lugna de var.

Jag skulle kunna säga detta till varje person jag möter; det spelar ingen roll hur mycket information du har läst, hur många bilder du sett eller hur många videos du sett. Ingenting går upp mot att se en Presa i verkligheten.
De är hundra gånger större, vackrare, roligare och mysigare än vad man någonsin kan tro.

Vi var galet glada att vi fick spendera de där två timmarna med dem, och när vi sen blev inbjudna till en morgonpromenad nästa dag så blev vi ännu gladare!

Vi gick och la oss väldigt tidigt den kvällen. Klockan var säkert bara halv nio, men vi hade ju ändå suttit i en bil i 11 timmar i sträck, och konstigt nog så blir man väldigt trött av det.
Dock hade vi båda svårt att sova, Andreas låg med feber (som tur var försvann den under natten) och jag hade ont i munnen. (efter tandläkarbesöket i fredags så börjar jag tro att hon stack in bedövningsnålen för långt i tandköttet, eller kanske till och med i en nerv)
Jag var glad att se att Andreas så småningom somnade, men själv låg jag vaken till efter halv tolv.

På morgonen var det stress, stress, stress!
Tanken var att vi skulle vakna klockan 6, göra oss i ordning, packa, äta frukost och sen åka iväg till Miranda och Gaute. Det gick hur bra som helst, vi vaknade till och med före klockan sex. Men då var klockan egentligen 7, för att vi hade glömt att ställa om till sommartid :/

Vi käkade i alla fall frukost, tog oss varsin dusch och begav oss iväg.
Det var en PERFEKT morgon för en skogspromenad, skinande sol och varmt (om man jämför med Piteå så klart). Det var jättekul att gå ut med hundarna och prata mer med uppfödarna, och ännu roligare var det att se dessa hundar "in action".
Som sagt, jag är mållös.. det är en underbar ras!

När vi kom tillbaka till huset så satt vi oss ner och pratade lite mer om hundarna, om kontraktet och bara allmänt om det mesta.
Sen säger Gaute att vi får åka hem och fundera på saken om vi vill, men att vi blivit godkända i alla fall, och att vi får köpa valp om vi vill. Miranda sa kvällen före att hon inte skulle ha något emot att sälja till oss, men det tog jag inte som ett definitivt svar, jag tänkte att dom kanske ville fundera på saken lite.

Det kändes lite overkligt, faktiskt. Det betydde ju att vi har första val på den första svenska kullen. Har vi vunnit på lotto, eller vad är det som händer!?
När vi åkte därifrån så var det enda som kom ut ur våra munnar glädjeord. Underbara människor, underbara hundar, underbar helg.
Jag har ingenting negativt alls att säga om de tre.

Att man kunde bli så himla lycklig över att skaffa hund hade jag då ingen aning om :)