The Story of Presagaute's Pythagoras!

Igår kom Sanna och Hanna förbi. De hade nåt fotoprojekt på gång och hade egentligen tänkt ta en massa kort på mig (trots mina protester), men det bestämdes att lilla Sofia skulle fotas istället.
Jag kände mig väldigt stolt att jag vågade ta upp henne alldeles själv. Andreas var inte ens hemma och det var ett tag sen hon fick en insekt, då brukar hon bli lite jumpy.
Inte att hon är farlig eller så, men jag lovar, fastän hon är så liten så är hon snabb!
Idag ska hon dock få en syrsa för att hon var så duktig igår :)

Hon är allt snygg, vår lilla gumma :)

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. jag är mållös. Var ska jag börja? Vi åkte ju som sagt klockan 05:00 på lördagmorgonen. Att jag ens tog mig upp klockan fyra är ett mirakel, jag var uppe till klockan 23 kvällen innan och tvättade. Vi var framme vid Björns Wärdhus någon gång vid fyra på eftermiddagen. Middagen skulle serveras mellan 17-19, så vi hann ta oss en väl behövd tupplur innan vi skulle äta.
Dock var det ett gäng (tror det var en släktträff eller liknande) på typ 20 pers som skulle äta före oss, så vi bestämde oss för att äta pizza istället, vi orkade inte vänta.
Efter maten så ringde vi till Miranda och Gaute, och de sa att det skulle köra ända till Wärdhuset för att möta oss. Det var himla snällt, tänkte vi.
Och gissa om vi var nervösa! Jag vet inte varför, dom är ju trots allt bara vanliga människor, men vi var i alla fall båda väldigt nervösa :)
Vi åkte hem till dem och det första vi hör är dova skall. Det var Bandido.
Jag säger bara, OH MY GOD, vilken best! Och det säger jag på det bästa möjliga sättet. Han var verkligen stor och ståtlig, och gladare hund har jag nog aldrig sett.
Jag fick akta mig när han kom och skuttade mot mig, för han väger ju trots allt ungefär lika mycket som mig, och en knuff från den killen, och jag flyger ju!
Sen satt vi oss och drack kaffe, pratade en stund och fick träffa alla andra hundar. De var också RIKTIGT fina, och jag var förvånad över hur oerhört lugna de var.

Jag skulle kunna säga detta till varje person jag möter; det spelar ingen roll hur mycket information du har läst, hur många bilder du sett eller hur många videos du sett. Ingenting går upp mot att se en Presa i verkligheten.
De är hundra gånger större, vackrare, roligare och mysigare än vad man någonsin kan tro.

Vi var galet glada att vi fick spendera de där två timmarna med dem, och när vi sen blev inbjudna till en morgonpromenad nästa dag så blev vi ännu gladare!

Vi gick och la oss väldigt tidigt den kvällen. Klockan var säkert bara halv nio, men vi hade ju ändå suttit i en bil i 11 timmar i sträck, och konstigt nog så blir man väldigt trött av det.
Dock hade vi båda svårt att sova, Andreas låg med feber (som tur var försvann den under natten) och jag hade ont i munnen. (efter tandläkarbesöket i fredags så börjar jag tro att hon stack in bedövningsnålen för långt i tandköttet, eller kanske till och med i en nerv)
Jag var glad att se att Andreas så småningom somnade, men själv låg jag vaken till efter halv tolv.

På morgonen var det stress, stress, stress!
Tanken var att vi skulle vakna klockan 6, göra oss i ordning, packa, äta frukost och sen åka iväg till Miranda och Gaute. Det gick hur bra som helst, vi vaknade till och med före klockan sex. Men då var klockan egentligen 7, för att vi hade glömt att ställa om till sommartid :/

Vi käkade i alla fall frukost, tog oss varsin dusch och begav oss iväg.
Det var en PERFEKT morgon för en skogspromenad, skinande sol och varmt (om man jämför med Piteå så klart). Det var jättekul att gå ut med hundarna och prata mer med uppfödarna, och ännu roligare var det att se dessa hundar "in action".
Som sagt, jag är mållös.. det är en underbar ras!

När vi kom tillbaka till huset så satt vi oss ner och pratade lite mer om hundarna, om kontraktet och bara allmänt om det mesta.
Sen säger Gaute att vi får åka hem och fundera på saken om vi vill, men att vi blivit godkända i alla fall, och att vi får köpa valp om vi vill. Miranda sa kvällen före att hon inte skulle ha något emot att sälja till oss, men det tog jag inte som ett definitivt svar, jag tänkte att dom kanske ville fundera på saken lite.

Det kändes lite overkligt, faktiskt. Det betydde ju att vi har första val på den första svenska kullen. Har vi vunnit på lotto, eller vad är det som händer!?
När vi åkte därifrån så var det enda som kom ut ur våra munnar glädjeord. Underbara människor, underbara hundar, underbar helg.
Jag har ingenting negativt alls att säga om de tre.

Att man kunde bli så himla lycklig över att skaffa hund hade jag då ingen aning om :)

.. eller jag skulle nog kanske inte kalla det lyx, precis.
Vi fick vår nya köksfläkt installerad idag.
Det är en nyare version av den gamla. Och till min förvåning är den lika ful, och har lika dålig fläkt som den gamla.
Men den kostade oss bara 400 kronor, och kommer säkert göra nästa innehavare av denna lägenhet väldigt lycklig.

Och idag fick vi reda på att kärleken mellan Beretta och Bandido är ett faktum, hon är dräktig! Whohoo! :D

Så nu är det bestämt, 05:00 på lördagsmorgonen så åker vi!

Jag trodde aldrig att jag skulle bli hundägare. Jag har ALLTID haft katt, och visst, fastän vi alltid har pratat om att kanske skaffa hund i framtiden, så har det aldrig riktigt varit allvar i dom konversationerna.
Men it's on nu alltså!

På väg hem från vår tripp till Haparanda så satt jag och bläddrade igenom Hannas nyinköpta hundbok. Det första som jag tänkte på när jag såg denna bild var
1.) Jäklar vilken snygg hund!
och
2.) Den här kommer Andreas bli kär i!

Och sant, det är den, och det blev han.
Jag försökte i alla fall leta upp denna ras så fort jag kom hem. Sökte på "kanarisk hund", men hittade endast EN länk, där det stod att det korrekta namnet för denna ras var "Perro de Presa Canario".
Sökte lite till på det namnet, och hittade en enda svensk uppfödare.
Skickade ett mail till ägarna och berättade lite om mig själv, om min hunderfarenhet, om Andreas erfarenhet och såna saker. Jag förväntade mig ett svar i stil med "du har aldrig haft hund, så det här är ingen ras för dig", men dom var väldigt trevliga och skickade ett långt mail med info om rasen, sa att vi gärna fick komma och hälsa på dem och deras hundar innan vi bestämde oss, och gav mig deras nummer.

Sen har vi skickat lite mer mail, och bland annat tagit reda på vad dom kostar. Och så vidare.