The Story of Presagaute's Pythagoras!

Det enda jag känner för att skriva om nu för tiden är vår käre hund!
Eller jag vill mest bara lägga upp bilder för att alla ska se så himla vacker han är! ;)

Nu har vår älskling varit här i några dagar och börjar vänja sig vid sin omgivning.
Dock kan jag inte säga att han någonsin varit ovan vid sin omgivning, han har varit jätteduktig och modig när det gäller att upptäcka och utfoska nya saker!

En sak som vi varit riktigt stolta över är hur duktig han är på egen hand! Han lärde sig själv att sitta ner varje gång vi åker hiss, samt sitta ner när vi tar av och sätter på halsband och koppel.
Jag skulle jättegärna fortsätta vara stolt över detta och över att han gör det varje gång! ... Men sanningen är att vi har upptäckt att han egentligen bara är lat och inte orkar vänta på att åka 4 våningar upp eller ner och orkar heller inte vänta på att vi ska ta på och av halsbandet.
Går vi för sakta på våra små promenader så lägger vi oss ner, för att då är det ju lika bra att ligga ner och springa ikapp senare om det ändå ska ta så himla lång tid att gå :)
Men OERHÖRT SÖT är han! Han passar så himla bra in i vår familj och har varit förvånansvärt ängla-lik sen han kom hem till oss.
Vi (eller i alla fall jag) väntade mig ett riktigt litet monster som jag skulle behöva använda mycket av mina krafter till att tukta.. Men de enda sår vi har (än?) är rivmärken vi fått genom bus då fingrar och dylikt har varit ivägen.
Morrat har han gjort en gång, då vi var ute och lekte och jag bestämde att det var tid att ta på kopplet och gå hem, och han inte alls tyckte att det var en lämplig tid att gå hem.
Vi kunde helt enkelt inte ha bett om en bättre liten jycke :)

Idag har vi varit och badat för första gången. Så himla kul! Oj vad han sprang!

Eller rättare sagt, Presaägare! Till och med ännu bättre!
Mindre än 20 timmar kvar nu.. jag hoppas att dagen kommer gå fort! Vi kliver upp vid 03-tiden inatt och ska försöka åka innan 04. Det är ju trots allt över 10 timmars körning.

Igår köpte vi det sista av vad vi behöver gällande hundtillbehör, en bädd och matskålar.
Hittils har vi lyckats få ihop...
Hundbädd? -Check!
Matskålar med tillhörande ställning? -Check!
Hundmat? -Check! (beställd i tisdags)
Halsband och koppel? -Check!
Kloklippare? -Check!
Bajspåsar? -Check!
Klicker + 3 klickerträningsböcker? -Check!
Lek-knut? -Check!
Kamprulle? -Check!
Hundgodisar? -Check!
Mini-tuggben? -Check!

Jag tror det är allt.. har vi glömt något?

Fick lite nya bilder igår, plus en video på de små monstrena. Trodde inte att man kunde längta mer än vad vi redan gör!

På lördag kväll kom vi hem från Hagfors. Vi längtade tillbaka direkt!
Tiden går allt för fort när man har roligt. Och ännu fortare när man får sitta och mysa med sin framtida familjemedlem!

Whohoo! Vi längtar så det knakar! Ja, så det knakar - så mycket längtar vi!
Jag snackade just med Miranda som berättade att det är en rasparad i Hagfors klockan 16:30 på fredag, så det blir nog att vi kliver upp kring 02:00 och åker en timma senare.
Jag ska nog packa och göra allt klart idag eller i morgon så vi slipper stressa. Bara käka lite frukost och sträcka på sig, det är ju trots allt en 11 timmars resa.

Tiden går alldeles för sakta. Varenda dag påminner Andreas mig hur många dagar kvar tills vi åker ner och tittar, och hur många dagar det är kvar tills vi får hämta vår lille parvel.
Not helping!
Vi har varit och tittat på lite hundgrejer, leksaker, och bäddar och grejer. Men tillverkas det endast bäddar för chihuahua-storlekar? Vi har ännu inte hittat en bädd som vi tycker kommer vara tillräckligt stor.
Vi behöver ju inte stressa över det nu eftersom han knappast kommer väga 50 kilo när han kommer hem.. men jag gillar att vara väl förberedd :)

in other news så har vi haft mer Ikea-relaterade problem. Vi åkte upp igår efter Andreas slutade jobbet och bytte skrivbordet mot databordet. Lyckliga as hell så kom vi hem och började montera. I det sista momentet, när man ska sätta fast skenorna till tangentbordsskivan, så märker vi att vi har fått med fel skenor.
Jag ringer till Ikea och hör om de kan skicka de rätta skenorna. Men icke, vi måste åka dit och byta ut dem!
Aldrig i livet att vi kör 40 mil på 2 dagar för ett litet databord!
Nu kan det hända att vi har ganska tur med de där skenorna. Andreas jobbar med en kille som råkade "hoppa sönder" (??) sitt databord, och förhoppningsvis så passar de skenorna till vårat bord också.
Jag håller tummarna!

Två böcker jag vill ha men inte får (!) köpa för Andreas.

Jag har varit väldigt lat när det gäller att blogga. Men detta är vad som har hänt i veckan.


VALPARNA ÄR FÖDDA!
Se, bilder!

Och se, videoklipp!



Visst är de SÖTA!?
Vi åker ner om tre veckor och väljer valp :D

Igår kom Sanna och Hanna förbi. De hade nåt fotoprojekt på gång och hade egentligen tänkt ta en massa kort på mig (trots mina protester), men det bestämdes att lilla Sofia skulle fotas istället.
Jag kände mig väldigt stolt att jag vågade ta upp henne alldeles själv. Andreas var inte ens hemma och det var ett tag sen hon fick en insekt, då brukar hon bli lite jumpy.
Inte att hon är farlig eller så, men jag lovar, fastän hon är så liten så är hon snabb!
Idag ska hon dock få en syrsa för att hon var så duktig igår :)

Hon är allt snygg, vår lilla gumma :)

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. jag är mållös. Var ska jag börja? Vi åkte ju som sagt klockan 05:00 på lördagmorgonen. Att jag ens tog mig upp klockan fyra är ett mirakel, jag var uppe till klockan 23 kvällen innan och tvättade. Vi var framme vid Björns Wärdhus någon gång vid fyra på eftermiddagen. Middagen skulle serveras mellan 17-19, så vi hann ta oss en väl behövd tupplur innan vi skulle äta.
Dock var det ett gäng (tror det var en släktträff eller liknande) på typ 20 pers som skulle äta före oss, så vi bestämde oss för att äta pizza istället, vi orkade inte vänta.
Efter maten så ringde vi till Miranda och Gaute, och de sa att det skulle köra ända till Wärdhuset för att möta oss. Det var himla snällt, tänkte vi.
Och gissa om vi var nervösa! Jag vet inte varför, dom är ju trots allt bara vanliga människor, men vi var i alla fall båda väldigt nervösa :)
Vi åkte hem till dem och det första vi hör är dova skall. Det var Bandido.
Jag säger bara, OH MY GOD, vilken best! Och det säger jag på det bästa möjliga sättet. Han var verkligen stor och ståtlig, och gladare hund har jag nog aldrig sett.
Jag fick akta mig när han kom och skuttade mot mig, för han väger ju trots allt ungefär lika mycket som mig, och en knuff från den killen, och jag flyger ju!
Sen satt vi oss och drack kaffe, pratade en stund och fick träffa alla andra hundar. De var också RIKTIGT fina, och jag var förvånad över hur oerhört lugna de var.

Jag skulle kunna säga detta till varje person jag möter; det spelar ingen roll hur mycket information du har läst, hur många bilder du sett eller hur många videos du sett. Ingenting går upp mot att se en Presa i verkligheten.
De är hundra gånger större, vackrare, roligare och mysigare än vad man någonsin kan tro.

Vi var galet glada att vi fick spendera de där två timmarna med dem, och när vi sen blev inbjudna till en morgonpromenad nästa dag så blev vi ännu gladare!

Vi gick och la oss väldigt tidigt den kvällen. Klockan var säkert bara halv nio, men vi hade ju ändå suttit i en bil i 11 timmar i sträck, och konstigt nog så blir man väldigt trött av det.
Dock hade vi båda svårt att sova, Andreas låg med feber (som tur var försvann den under natten) och jag hade ont i munnen. (efter tandläkarbesöket i fredags så börjar jag tro att hon stack in bedövningsnålen för långt i tandköttet, eller kanske till och med i en nerv)
Jag var glad att se att Andreas så småningom somnade, men själv låg jag vaken till efter halv tolv.

På morgonen var det stress, stress, stress!
Tanken var att vi skulle vakna klockan 6, göra oss i ordning, packa, äta frukost och sen åka iväg till Miranda och Gaute. Det gick hur bra som helst, vi vaknade till och med före klockan sex. Men då var klockan egentligen 7, för att vi hade glömt att ställa om till sommartid :/

Vi käkade i alla fall frukost, tog oss varsin dusch och begav oss iväg.
Det var en PERFEKT morgon för en skogspromenad, skinande sol och varmt (om man jämför med Piteå så klart). Det var jättekul att gå ut med hundarna och prata mer med uppfödarna, och ännu roligare var det att se dessa hundar "in action".
Som sagt, jag är mållös.. det är en underbar ras!

När vi kom tillbaka till huset så satt vi oss ner och pratade lite mer om hundarna, om kontraktet och bara allmänt om det mesta.
Sen säger Gaute att vi får åka hem och fundera på saken om vi vill, men att vi blivit godkända i alla fall, och att vi får köpa valp om vi vill. Miranda sa kvällen före att hon inte skulle ha något emot att sälja till oss, men det tog jag inte som ett definitivt svar, jag tänkte att dom kanske ville fundera på saken lite.

Det kändes lite overkligt, faktiskt. Det betydde ju att vi har första val på den första svenska kullen. Har vi vunnit på lotto, eller vad är det som händer!?
När vi åkte därifrån så var det enda som kom ut ur våra munnar glädjeord. Underbara människor, underbara hundar, underbar helg.
Jag har ingenting negativt alls att säga om de tre.

Att man kunde bli så himla lycklig över att skaffa hund hade jag då ingen aning om :)

Jag trodde aldrig att jag skulle bli hundägare. Jag har ALLTID haft katt, och visst, fastän vi alltid har pratat om att kanske skaffa hund i framtiden, så har det aldrig riktigt varit allvar i dom konversationerna.
Men it's on nu alltså!

På väg hem från vår tripp till Haparanda så satt jag och bläddrade igenom Hannas nyinköpta hundbok. Det första som jag tänkte på när jag såg denna bild var
1.) Jäklar vilken snygg hund!
och
2.) Den här kommer Andreas bli kär i!

Och sant, det är den, och det blev han.
Jag försökte i alla fall leta upp denna ras så fort jag kom hem. Sökte på "kanarisk hund", men hittade endast EN länk, där det stod att det korrekta namnet för denna ras var "Perro de Presa Canario".
Sökte lite till på det namnet, och hittade en enda svensk uppfödare.
Skickade ett mail till ägarna och berättade lite om mig själv, om min hunderfarenhet, om Andreas erfarenhet och såna saker. Jag förväntade mig ett svar i stil med "du har aldrig haft hund, så det här är ingen ras för dig", men dom var väldigt trevliga och skickade ett långt mail med info om rasen, sa att vi gärna fick komma och hälsa på dem och deras hundar innan vi bestämde oss, och gav mig deras nummer.

Sen har vi skickat lite mer mail, och bland annat tagit reda på vad dom kostar. Och så vidare.