The Story of Presagaute's Pythagoras!

Nu har jag och Zeus just avslutat ett sent träningspass. Lite mer än en timma var vi ute i skogen och tränade. Och innan det var vi och sprang i ungefär en kvart.
Han börjar faktiskt lära sig nu att när man springer bredvid honom så är det för att ta sig framåt, inte för att man ska busa och man vill att han skuttar framför en och försöker få tag i kopplet.
Två gånger har vi varit ute och sprungit idag, och han var riktigt duktig! Han blir av någon anledning lite mer uppmärksam och ibland misstänksam mot folk som man möter när man joggar med honom. Men petar man lite på ett öra eller rycker lite i kopplet så brukar han "lugna ned sig".
I skogen tränade vi på att LYSSNA PÅ MATTE och inte på sig själv när det finns mumsiga grenar att tugga på eller roliga snögropar att sticka ner nosen i och sniffa som att livet stod på spel.
Riktigt duktig var han faktiskt på att gå lös bredvid. Som att gå i koppel utan att gå i koppel :)
Han är riktigt svår att gå från lek till lydnad. Men det var första gången jag tränade att gå lös bredvid mig, och jag är så himla stolt! Bättre kanske det skulle ha gått om stigarna var lite bredare så man inte behövdes trängas så himla mycket :)

Här uppe i norr har vi fortfarane en hel massa snö! Blev så, så, SÅ avis när jag såg Miranda och Gautes bild på Tikka i det vackra vårvädret!
Här har vi minsann ingen vår, vi har snö och blåst. Igår var det väl -10 :(
Men här kommer lite snöbilder. De är några veckor gamla men vi har samma väder och samma jycke så vad spelar det för roll? ;)

Åh, så roligt den lille har haft nu när vi har snö. När vi hade snöstorm var han ÖVERLYCKLIG, snö är ju det bästa han vet! Förra helgen var vi ju ut och snöbusade, både lördag och söndag, och här är lite bilder från söndagen :)

Här uppe i norr har det inte hänt så mycket, förutom att vädret har varit hit och tillbaka. Moder jord och fader himmel verkar ha lite beslutsångest.
Just nu har vi en massa rolig snö! (och en massa is, men vi håller oss till det positiva här)
Igår var det en jättefin dag, det var ganska varmt och regnade inte, så vi tog oss en trip till skogen för lite bus!

GISSA om vi blev glada när vi vaknade upp och upptäckte att vår omgivning såg ut så här!

All vår snö håller på att försvinna, så vi har mest bara is nu :(
Zeus fick lite panik när det började tina, för det gick fort (typ över natten) och han hade ju ingen snö kvar att kissa på!
Det tråkiga med att snön inte är kvar är att det antingen är slask eller is när man t.ex. går i skogen med jyckarna. Dom kan ju inte busa som vanligt och man får ju akta sig så man inte ramlar och gör illa rumpan!

Tänkte bara uppdatera eftersom det var så himla längesen. Det har egentligen inte hänt nåt här förutom att snön försvunnit.
Och att Zeus typ fått sig en fiende, en av grannhundarna. De gillar verkligen inte varann, men det skyller jag inte på Zeus, det var den andra jycken som började skälla och bjäbba mot honom först, och i Zeus värld verkar det betyda att man måste skälla tillbaka då.

Han verkar vara i trotsåldern nu. Han kan sitta och gny över ingenting. Han har fått mat, han har vatten i skålen, han har varit ut, han har fått busa. Han sitter och tok-gnäller åt mig, och det verkar vara "bara för att". Men jag har märkt att om man går lååånga promenader så somnar han och sover mestadels av dagen och då har han inte tid att gny :)

Här är iaf en uppdatering på hur himla snygg han egentligen är!

Det har varit blod överallt hos oss. I hissen, på grannarnas dörrar, på vår dörr, inne i hallen, på garderober och på golv.
Stackars lillen klämde svansen i hissdörren igår, och i och med att han är den oerhört glada hund som han är, så har han skvätt blod lite här och var :/
Tack och lov var det ingen stor bit han klämde (typ en millimeter eller två), så det var ingen riktig fara för varken hunden eller svansen, det var bara otäckt att se. Huden skalades av och nu är vi på ständig svansvakt.
Efter att ha pratat med veterinären fick vi råden att ha det omplåstrat, dock inte för mycket, och att tvätta det och se till att det inte blir infekterat.
Kan lova att denna jycke inte är särskilt glad över att ha ett litet bandage på svanstippen, men han är faktiskt riktigt duktig ändå!
Jag var (självklart) oerhört orolig över att han skulle förblöda eller nåt, men efter att ha fått lugna ner mig så vet jag nu att det inte är någon fara för det, veterinären skrattade lite åt mig när jag sa det till henne :/
Vi får ha halsband på honom jämt (vilket han annars aldrig har inomhus) och folk får säga till om de ska komma hit så vi vet i förväg och kan hålla i både hund och svans.
Just nu är det en riktig förbannelse att ha en så himla glad hund :)

Så här ser lilla svansen ut just nu :(

Och vi som tycker att han är hur liten som helst :)

Nu är det, än en gång, en evighet sen vi uppdaterade bloggen. Dock har det inte riktigt hänt nåt nytt och då är det ju heller inte så roligt att läsa.

För tre veckor sen började vi valpkurs och hittils har det väl gått.... bra. Vi har verkligen en underbar hund och det går jättebra att träna både hemma och ute. Så länge det inte är någon annan hund eller människa i närheten!
Då tycker han att det istället är en jättebra idé att stänga av öronen och koncentrera på andra saker än på mig och/eller Andreas. I koppel går det jättebra, då vet han att han inte kan sticka iväg och hälsa hur som helst. Jojo, inte är det någon ointelligent hund vi har inte :)

I söndags kom första snön och Zeus blev ÖVERLYCKLIG! Han älskar verkligen snö och han bajsade knappt på en hel dag för att han hellre ville böka runt och skutta i snön :)

Han är inte ens ett halvår än och har redan orsakat sin första olycka...
Vi skulle ha lyssnat på Gaute, var försiktiga när det gäller fingrar/händer och koppel.

Från fredag till lördag hade vi sällskap här, nämligen Zeus goda vän Varga, som ägs av Andreas syster Patricia.
Zeus var självklart ÖVERLYCKLIG, om det är någon han verkligen tycker om att vara runt så är det Varga! Det skulle busas, busas, busas... tyckte han. Hon tyckte mest att de skulle ta det lugnt och ligga och sova, så det blev lite delade meningar där.
Men Varga är nog den mest tålmodiga hund som någonsin funnits. Hon står ut med att bli gnagd på, att ha hans tassar i hennes mun, att ha hennes tassar i hans mun, och diverse försök från Zeus sida att få henne att busa.
Men på lördag morgon gick vi ner till fotbollsplanerna och då busade hon äntligen med honom, och han var så glad.
Hon är ju ensam hund hemma (plus två små katter) så hon är inte van vid så mycket hoppandes, busandes, springandes och alla andra tokigheter han kan hitta på.
Hon åkte hem lördag eftermiddag och gick tydligen och sov direkt när hon kom hem och sov ända till söndag förmiddag :)
Här är lite bilder på dom två och självklart några extrabilder på vårt lilla underverk :)

Nu var det ett bra tag sen vi uppdaterade!
Zeus har varit lite besvärlig medan han tappade alla sina små valptänder, han var helt galen och gick absolut inte att träna med ("Vad? Jag hör inte vad du säger eftersom jag har sprungit hiiiiiit bort!") så det har inte heller blivit att ta så mycket bilder heller... vi har mest försökt hantera hunden :)
Dock har tand-galenheterna gått över nu och nu för tiden försöker han mest trotsa och se hur mycket han kommer iväg med. Vi försöker vara bra föräldrar och inte låta honom göra hur han vill, för vi har väl alla sett hur såna hundar för det mesta blir till slut...

Vi var riktigt stolta över vår lille kille, för tidigare i veckan så lyfte han på benet när han kissade för första gången!
Whohoo, bäbisen håller på att bli man! :P

Igår följde jag med min vän Theres till både min och Zeus första lydnadstävling, som var på Luleå Brukshundklubb.
Han var riktigt duktig och betedde sig som en riktig gentleman hela dagen! Han fick inte sitta som åskådare medan de tävlade på grund av att lilla herren vanligtvis inte tycker om att sitta still allt för länge, och vi ville inte störa dom som tävlade. Men när vi gick omkring och minglade så var han riktigt duktig och inte lika galen som han brukar.
Det är oftast "TITTA! En hund! Whohoooo, vi går och hälsar!!!" och "TITTA! En människa jag känner/inte känner, vi går och hälsar!!!" men han var lugn och sansad igår faktiskt :)

Det var första gången han åkte i hundbur bak i bilen också, och han hade inga problem alls med det! :)

Idag tog vi med Andreas två systrar, deras ungar och deras hundar ut i skogen. Zeus var helt DÖD efter att vi hade varit på tävlingen igår, så vi tänkte att han förmodligen behövde springa av sig idag.
Och oj oj, vad han sprang! Tyvärr tog batterierna i kameran slut ganska fort, innan de ens kom dit med deras jyckar, så jag fick "bara" några bilder på Andreas och Zeus.

Visst är de söta!?

Och så en sista bild...

Gillar denna bild skarpt, påminner mig så mycket om fina mamma Beretta! Här spanar han på två kids, han älskar barn.
Tyvärr är han OERHÖRT svår att få med på kort! Hunden står aldrig still, och när han väl gör det så är det i konstiga ställningar eller så ligger han och sover :)
Får väl nöja oss med de få bilder vi har där han ser ut som en normala hund som han inte är :)

Det är inte smuts! Vår jycke har gått och blivit brindle! :D

Nu är detta inte en "vadsomhelst" blogg längre. Nu handlar den endast om den underbara jycke som vi kallar Zeus!
Kom på att det enda jag tänker på, och vill skriva om, är honom.
Och jag fixade en ny design. För att jag kunde inte sova och var uppe till 5 på morgonen :/

Vi gick på en jättetrevlig promenad i morse. I vanliga fall är han inte allt för sugen på att gå på promenad, han vill mest busa och leka. Men han var så himla duktig, han gick till och med i samma takt som mig! (lat, vill hellre gå efter än bredvid)
Promenaden tog typ 20 minuter, och efter det hade jag tänkt mig att vi skulle ha en liten lekstund med tennisboll. Vi har turen att det 2 minuter bort ligger 5 fotbollsplaner efter varandra (där jag tror de bl.a. spelar Pite Summergames) där vi brukar gå ner varje dag och leka.
Men herr Snubbles ville inte leka. Han upptäckte att det var några kråkor på planen. Han gick efter dem lite nyfiket, men när de flög iväg så skulle han banne mig med, så han sprang efter.... men de kom undan :/
Då nöjde han sig istället med att försöka spåra upp stället de stod på innan de flög iväg, och böka och hålla på när han väl hittade gräsbiten där det luktade så himla mycket fågel.
Jag tror nog att han skulle bli en utmärkt spårhund! Han älskar att spåra. Vi har försökt lite lätt hemma med korv, det går ganska bra, tills han upptäcker att våra fingrar luktar korv! Vilket tydligen är mycket roligare än korvluktande golv.

Och äntligen tar de emot anmälningar till valpkursen på Piteå Brukshundklubb igen! De har varit stängda hela sommaren och jag var orolig att vi kanske inte skulle hinna gå valpkurs med lillen.
Men jag ska ta och ringa dit på måndag. Beroende på hur länge det är tills kursstart så kanske vi ändå inte hinner :(
Det jag vill få ut från en valpkurs är socialträningen. Han stänger helt av öronen och lyssnar inte ett skvatt på vad vi säger när det finns roligare saker i närheten, t.ex. barn, hundar eller fåglar.
På hemsidan står det "Ur kursinnehållet: sitt, ligg, inkallning, ledarskap, nosaktivitet och valputveckling.".
Inte för att jag vet vad de menar med ledarskap eller valputveckling, men sitt, ligg och inkallning (till och med väldigt långa inkallningar) kan han ju redan. Nosa älskar han att göra, och är ganska bra på att hitta gömda godsaker, så det ska nog gå bra.
I värsta fall får vi väl gå en allmänlydnadskurs istället då.
Det finns ett ställe i Luleå som också erbjuder valpkurser, men det är 3 gånger dyrare och är en tre gånger kortare kurs också.
Det är dock det enda stället jag vet som erbjuder blodspårskurs, så det kan ju hända att man kanske far dit i framtiden.

Nu ska jycken ha mat, men jag lägger in några av mina favoritbilder på mig och honom, bara för att :)

Nu är hösten här, på allvar!
Det har varit "dåligt väder" idag, dvs regn. Jag har absolut ingenting emot regn, dock har sambon och hunden det, så jag får väl ge med mig och säga dåligt väder istället för mysväder :)

Häromdagen fick monstret ett nytt halsband och han blev sååå fin!

Kom på att jag tankat upp några videos på vårt lilla monster på YouTube och dum nog så har jag inte lagt in dom här.
Så här är dom, videorna på vår lilla stjärna!

Nu börjar man verkligen märka att sommaren försvinner allt mer. Dåligt väder och mycket regn :/
Har inte varit och badat på ett tag, och det saknar jag. Zeus trivs så bra på stranden, han får ju gräva hur mycket han vill! :D

Det är så roligt att ha honom hemma och att se honom växa upp.
Han har verkligen en unik personlighet. Hans smeknamn är Dr. Snubbles och TROTSAREN. Ja, han snubblar på sig själv och ääääälskar att trotsa!

Det roligaste är att få se hans personlighet utvecklas och det kommer fram mer och mer saker som han älskar, och även inte älskar.
Han gillar inte regn och mopeder! Dock är han väldigt förtjust i grisöron, gamla damer och barn. Saker som han över allt annat älskar är självklart att busa, sova och min bror!

Min bror åkte hem idag igen efter att besökt oss från Barcelona. Bror och hund kom snabbt överrens och jag skulle vilja säga att de är bästa vänner nu :)

Tja, det var inte en dag.. det var mer som en timma eller två.
Andreas har ju börjat om att jobba igen så vi kan inte hitta på lika mycket grejer nu :(
Men efter hans arbetsdag så åkte vi iväg och FÖRSÖKTE bada.
Han är onekligen underlig, vår lille jycke. Man vet aldrig om han ska älska att bada eller om han ska hata att bada. Idag var det lite av båda.
Sen grävde vi ett jättefint hål som vi försökte böka ner hela huvudet i. Kul!

En helt klart trevlig eftermiddag!

Scenario;
Jag och hund ska ut på kvällens sista kissrunda. Klockan är väl runt midnatt och allt är som vanligt. Vi träffar två unga killar nere i trappuppgången som jag hälsar på och som hund vill leka med. Vi går förbi dem och ut i det fria.
När vi kommer till gräsplätten utanför huset så ser jag en man gåendes upp för parkeringen. Han bär på en tvättkorg som egentligen inte är något konstigt, MEN, tvättstugan stänger klockan 23, och då stänger den, man tar sig inte in efter det.
Jag gillar inte skumma gubbar mitt i natten när jag är ensam och utan Andreas, så när jag ser att mannen ställer sig utanför vårt lägenhetshus och börjar röka så tänker jag att jag går en extra lång sväng och går in när jag ser att han är borta och förmodligen har tagit sig till sin lägenhet.

Jag tror absolut att djur kan känna av våra känslor, och precis som när han kommer för att buffa mig i ansiktet med hans mys-nos när jag är ledsen, så var han igår också väldigt misstänksam mot den underliga snubbe som jag försökte hålla mig borta från.

Kvällsrundorna brukar gå fort och smärtfritt, vi går en sväng så han får kissa och bajsa, sen går vi hem och lägger oss och sover.
Men han släppte verkligen inte den där gubben ur synen alltså. Han gick och spände sig, stannade ständigt för att titta bak på honom, samt försökte gå samtidigt som han tittade bak.

När vi äntligen ser att den mystiska gubben släckt sin cigarett och gått in så slappnar hunden av och promenaden fortsätter som vanligt. Det tar väl 2-3 minuter innan vi börjar gå hemåt, och när vi väl kommer fram till lägenhetshuset och går in så står den där gubben där inne och läser reklamblad!

"Usch", tänker jag, "har han stått här i 3-4 minuter och läst reklamblad?". Det var uppenbart att han inte stod och väntade på hissen, för att även om vi har 8 våningar på vårt hus så tar hissen absolut inte så lång tid att åka ner.
Underligt nog så bestämmer han sig för att sluta läsa och gå in i hissen, just när vi kommer in.

Zeus är en oerhört människoglad hund och älskar allt och alla. Han ska hälsa på folk även om de är ytterst ointresseradea av att hälsa på honom.
Det här var första gången någonsin som han inte varit glad och viftat ihjäl svansen sin. Han luktade på gubbens tvättkorg och stod sen bara där.
Gubben mumlar "Han kanske inte är van vid lukten av tvätt", och jag bestämmer mig för att det inte finns en chans i världen att jag åker hiss med den där underliga mannen!

Så jag tar min hund i famnen och bär honom de fyra trappor upp som vi bor.
Jag kanske först borde ha tänkt på att han vägde typ 13 kilo när jag bar honom upp sist, och att han väger 4 kilo mer nu.
Jaja, lite konditionsträning skadar aldrig!